En grej som då och då händer när jag lagar mat är att jag inte riktigt lyckas ta maträtten hela vägen i mål, att något går fel under tiden och att slutresultatet inte riktigt blir den där hundraprocentiga smaksensationen jag hade sett framför mig.
När detta händer måste jag dock säga att nio gånger av tio beror det på att jag saknar någon av ingredienserna och att jag därför tvingats göra någon halvdan kompromiss som inte visar sig hålla måttet. Det här var mer regel än undantag under åren vi bodde i Abisko där matvaruutbudet styrs av de tillresta norrmännens konsumtionsvanor och brist på matkultur och även om Kiruna knappast kan beskyllas för att vara någon metropol när det kommer till spännande råvaror så är utbudet, om inte perfekt, så åtminstone helt okej.
Torkad ancho- och chipotlechili har jag dock haft svårt att få tag i vilket har gjort att mitt frosseri i Jonas Crambys mexlagarskola inte riktigt har tagit fart på det sätt som jag hade hoppats på, men med lite tur kanske det kommer att bli ändring på det här framöver. Härom dagen öppnade nämligen ett sprillans nytt ICA Kvantum här i stan och bland det första jag sprang på där i hyllorna var just lite olika torkade chilisorter. Detta resulterade naturligtvis i ett chilikok här hemma på Borraregatan nu ikväll och den här gången gick verkligen ingenting fel. Rubbet blev svingott och jag är fortfarande så mätt att jag tvingas skriva detta liggande i sängen. Har ni en två-tre timmar över någon kväll tycker jag verkligen att ni ska ge er på de här tre recepten.
Truckstop Enchiladas
Du behöver: Mellan ett halvt och ett kilo högrev, tortillas, riven ost, ett paket bacon, två gula lökar, en silverlök, koriander, en torkad anchochili, en torkad chipotlechili, en burk krossade tomater, 5 deciliter köttbuljong, vitlök, chilipulver, paprikapulver, spiskummin, oregano, salt och peppar.
Så gör du: Stek baconbitarna krispiga och lägg på ett fat. Strimla köttet fint och stek det i omgångar i baconfettet. Ta upp. Sänk värmen och stek den hackade gula löken och vitlöken. Krydda med de torra kryddorna. Lägg i kött och bacon, häll över köttbuljong och krossad tomat. Ta ur fröna och skaftet på de torkade chilisarna och koka i lite vatten i ungefär 15 minuter. Kör i mixern och sila ner i grytan. Låt allt koka i mellan två och tre timmar, tillsätt mer vatten om det behövs. När köttet känns trådigt så är chilin färdig. Då är det dags att montera.
Doppa tortillabröden i chilisåsen, häll på en klick chili och lägg i riven ost. Rulla ihop och lägg i en ugnsform. Häll över resten av chilin och osten och gratinera i tio minuter eller tills det bubblar. Servera med hackad silverlök och koriander och, om du vill Pico De Gallo och Creme Fraiche.
Pico De Gallo
Ingredienser: Tomater, silverlök, färsk chili, pressad lime, färsk koriander och salt.Så här gör du: Hacka tomater, silverlök, koriander och färsk chili fint, ju mindre bitar desto bättre. Och gillar du inte koriander så använd det ändå. Det är dags att du börjar älska den nu. Pressa över lime och salta. Smakkombinationen lime och salt är ju själva grunden i det mexikanska köket, den gäller att du får till rätt. Det ska vara tillräckligt surt att munnen ska börja vattnas men salt nog att balansera detta.
Guacamole
Ingredienser: Avokados, vitlök, färsk chili, pressad lime, färsk koriander, lite pico de gallo och salt.
Så här gör du: Klubba avokadosarna med en mortel, ABSOLUT inte köra i mixer, då är du en lat jävel och portad på den här bloggen. Riktig guacca är chunky, okej? Pressa i lime, salta, hacka vitlök och koriander och rör om. Sedan häller du i lite av pico de gallon, rör om och smakar av, förslagsvis med ett tortillachips. Jag skriver inga måttangivelser i recepten eftersom jag tycker att mexkäk ska göras på känsla men när du gör guacca tänk: man kan inte göra för mycket. Det har aldrig hänt. Guacamolen tar alltid slut.
via www.cafe.se
20 mars 2010 at 21:26 | Permalink | Comments (2)
Reblog (0) | |
Allting hör i hop. Allting har en politisk ryggrad. Ett tv-program som Dansbandskampen, med sin illa dolt falska folklighetsglädje, hade aldrig kunnat göras för sex år sedan, troligen - och förhoppningsvis - inte heller om sex år heller.
Tajmingen för ett sådant program var väldigt cyniskt, mer politiskt laddat än någon inblandad hade lust eller ens möjlighet att se. Och effekten av att anställa en adlig blondin för huvudrollen i Sveriges Televisions kommande evighetsföljetong om just prinsessbröllopet är det förstås också.
När det blåser så hårda högervindar som det gör omkring oss just nu, när den kultur som inte klarar av att möta marknadens villkor ersätts av tävlingar och anonyma tittaromröstningar, verkar den slutgiltiga avpolitiseringen av - inte bara av vår public service, utan av så gott som all media - framstå som en av de mest centrala målen. Meh! Ge folk vad folk vill ha, muttrar någon. Slappna av! Sluta vara så pretentiös hela tiden!
Ordet "pretentiös" har kanske aldrig haft en genompositiv klang men i den här tiden av kulturell och politisk nedrustning känns det alltmer som om det borde reclaimas som något eftersträvansvärt.
via svt.se
18 mars 2010 at 11:59 | Permalink | Comments (0)
Reblog (0) | |
Recent Comments